måndag 31 mars 2008
En gudmorsa på besök!
onsdag 26 mars 2008
Hasselabilder!
På After Skin får man dansa på bordet...
...och äta ostkrokar.
Tjejkväll med snacks, festis och melodifastivalfinal!
Mormor tycker att det ska börjas i tid!
Och på Påskafton kom påskharen med påse och tuppen med ägg.
Morronmys och kaffe på säng med mormor och dadda. "Morgonstund har guld i mund"
...även om klockan bara visar 05.30
HELGENS GODING!
Dagistjejen!
Det gick jättebra för Wilda i slutet på förra veckan då hon var på dagis "på riktigt" och jag jobbade. Hon tycker dock fortfarande att dom andra barnen är lite läskiga, högljudda och springer kanske lite väl fort. Så bäst är det att hålla sig till fröknarna.
Så sammanfattningsvis kan man väl säga att inskolningen har gått bra. Inga tårar (hittills) varken från mor eller dotter.
Men nu har hon ju naturligtvis gått och blivit förkyld. Näe, de var väl kanske inte så otippat. Jag har hört att det brukar bli så. Så den här veckan blir hon hemma med pappa, mormor och mostrar.
tisdag 18 mars 2008
Nu är det på riktigt...
Men allt hade bara gått bra. Hon hade varit ute på fm. Till lunch hade hon med god aptit ätit fisk och potatis. Men när det var dax för vila hade hon ilsknat till lite, men somnade ändå av utmattning efter ett tag. Det tar på krafterna att vara på dagis.
Men jag då, jag blev ju också ensam. Nästan 4 timmar aldeles själv. Vad skulle jag hitta på? Inte för att jag var göralös igentligen, Men kan ju alltid tvätta, städa och plocka. Men jag började med att njuta av ensamheten uppkrupen i soffhörnet med dagens tidning och en kexchoklad. Sen blev jag rastlös! Vände upp och ner på Wildas byrå, märkte alla kläder och sorterade ut urväxta-. Och vips hade det gått 4 timmar!
Wildas inskolningsfröken är hemma och är sjuk, men som tur är jobbar ju grannen E på hennes avdelning så henne följer Wilda efter som en hund. Det känns faktiskt skönt att hon har någon hon redan känner där. För det är faktiskt med en klump i magen jag gruvar mej lite för att gå och jobba i morron och lämna henne på riktigt. Hon är ju så liten... "Pluppan"... Yngst av alla... Och en rätt så lång dag blir det.
Men fröknarna tror att det ska gå bra -"Hon är ju så kavat" Och det gör det säkert också, det är bara jag som gått å blivit fjantig.
fredag 14 mars 2008
Lite bilder...
SÅ ska det låta!
Wilda går i alla fall i mina fotspår och håller med. Hon blir helt galen när man drar på lite ljud och shakar lös. I dag kan det för visso bero på att hon var sockerspeedad... Hon var hur rolig som hellst! Tänk om en annan kunde gå igång så på några bitar choklad. =)
Dag 3 på dagis. Wilda börjar ge sig av på egna strapatser nu och bryr sig inte så mycke om ifall man är där eller inte. Vila ville hon därimot inte! Näe, hon hade hur roligt som hellst själv i dockvrån när dom andra vilade. Då fick hon ju ha alla saker för sig själv också. =)
Jag tog mej iallafall i kragen idag på em och var till läkarn med min hals. Så nu är jag bara 150:- fattigare och inte blev jag nå klokare... Eller friskare heller för den delen. Men har jag inte fått tillbaka rösten om 3-4 veckor så skulle jag höra av mig igen.
Men de var ju skönt att höra!!!
Om jag inte fått tillbaka rösten om en månad lär jag nog redan vara intagen på psyk! Det är skitjobbig att väsa hela tiden och ingen hör vad man säger. Jag har jättemånga viktiga telefonsamtal jag skulle ha ringt men de går ju inte, dom tror väl att nån driver med dom. Inte ens på VC kunde jag göra mej hörd. Nu har jag varit röstlös 5 veckor under en 6 veckors period... Det enda receptet jag fick var att jag absolut inte fick röka eller prata. Så jag lägger all min krut på att inte röka så kanske jag kan väsa lite i allafall. ;)
onsdag 12 mars 2008
Dagisstart
Imorron ska jag jobba, Micke jobbar em. Wilda ska få vara med gammfastra på andra sidan gatan på em. Det är tur att vi har så många barnvakter. =)
Röstlägesrapport: hörbarhet nolla
torsdag 6 mars 2008
Förkyld och röstlös...
Ja, de var inte många dagar man fick vara frisk. Jag, Wilda och Micke låg nerbäddade hela vårt lilla Sportlov. Men jag har i allafall varit så pass på benen att jag kunnat jobba. Det är tur att mina brukare inte är så pratsamma. =)