..jag är Maria Dahlberg också. Ibland när man går här hemma och plockar, diskar, plockar, tvättar, plockar, lagar mat och plockar så tänker jag ofta, Jaha! nu har man blivit "Mamman". Jag trivs verkligen med min roll som mamma och jag älskar min lilla familj över allt annat i världen tro inte annat.
Men ibland känns det som om Maria Dahlberg, pinglan på Storgatan, hon bara försvann...
Men i helgen ska jag i alla fall få rå om mej själv. Jag sak åka till Funäsdalen, bo på hotell, fjällvandra och SOVA. Och jag ska lämna mina älsklingar hemma själva. Jag gruvar mej SÅ! Inte för att jag inte tror att dom ska klara sig själva utan mej när jag är borta, men hur ska jag klara mej!!!! 3 dagar, 2 nätter!!! Det känns som galet länge...
Och när andra frågar "hur ska du klara av det" eller "men Wilda då?" då får jag en stor klump i magen av ångest. Hur kan jag åka bort hela helgen och lämna mitt barn hemma?
Men hon har ju faktiskt en pappa som tar hand om henne alldeles utmärkt. Och dess utom tror jag att jag kommer att vara en mycke bättre mamma när jag kommer hem igen, pigg och utvilad förhoppningsvis.
För de senaste veckorna har varit något slitiga måste jag säga. Wilda har varit trött, förkyld och grinig och knapp sovit eller ätit något. Hon vaknar numera nån gång mellan 3-5 och tycker att det är dax att kliva upp då. Mitt i natten! Och näe.. hon somnar oftast inte om. Sen vid 12 snåret får jag tvinga henne att sova midda, då är vi båda rätt galna och griniga ska jag säga. I dag tex var jag tvungna att låsa in oss och gömma ringklockan till dörren, två monster befann sig då bakom låsta dörrar på Nybyggarvägen och tur var väl de. Jag tyckte lite synd om Micke i morse när han skulle gå på jobbet. Vi hade nog inte sovit mer än nån timme i sträck på hela natten, samtidigt var jag grymmen avundsjuk att han bara kunde stänga dörren och gå.
Men det vänder väl snart! =)
En förkyning kan väl inte hålla i sig i all evighet
Och hon har ju börjat äta välling igen. Helt klart en stor lättnad även om hon ska krångla lite fortfarande.
Sen så har vi dragit lärdom av nån annans tragiska öde och blivit bättre på att umgås och roa oss, jag och Micke. Nu är det ju bara synd att min fjällresa och Mickes utgång med jobbet krockade den här helgen. Så nu har han en till godo. =) Igentligen 2... ;) Jag var ju ute förra helgen också. Var på en riktigt trevlig tjejmidda hos Erika. Så egentligen har det varit ganska mycke Maria på senaste tiden när jag tänker efter. =)
Jag ängnar en tanke och en rad åt min älskade kusin. Du är en underbar mamma och en fantastisk kämpe! Tänk om man bara hade hälften av din glöd och energi. Allt gott till dej och tjejerna! Vi tänker på er! Säg till när vi ska komma och stapla veden.
