Vi drar till fjällen...

...fest hela kvällen.
I morron bitti drar vi upp till Östersund för att fira svärfar som fyller 60. Och han fyller också faktiskt just i morron! :) 29/2 Kul att han åtminstone får fylla år på sin 60 års dag. Annars blire ju bara kalas vart 4 år. ;)
Sen ska vi ha lite sportlov i stugan ute på Norderön. De blir nog härligt. Hoppas vi har tur med vädret. Tyvärr blir det inte så länge som planerat eftersom jag ska få jobba ons-fre + sön-mån.
Näe, nu måste jag städa vidare och packa!

Hoppas ni alla får en trevlig helg och ett trevligt sportlov!!!
KRAM!!!

Jag förstår nu vad dom menade...

...när dom sa "ta vara på den här tiden"

Ja, då har man gjort 2 arbetsdagar då! Känns som väntat bra med jobbet. Värre äre med mitt hjärta. Äre så här det ska kännas VARJE dag när man börja jobba "på riktigt"? Känns som om jag inte hunnit träffa Wilda något alls dom här dagarna. Hon har varit så trött på eftermiddagarna när vi kommit hem från mormor och morfar att vi har gjort kväll på en gång. I dag började jag lite senare så då hann vi ju iallafall umgås lite på morronen. Men då jobbade jag ju sent i stället och hämtade henne inte förs efter sju och då äre bara natti natt sen... Tur i oturen att vi fått till kvälls/natt- rutinerna. Nu och hon sover jättebra i sin säng utan grin och i "lagom tid" För nu vill man ju att hon ska vara uppe länge och härja och sedan sova i min säng. :/ Men, men.. aldrig är man nöjd. ;)
Ser i alla fall ut som om jag kommer att få jobba en del framöver och det känns ju skönt med tanke på ekonomin. Dom dagar jag bara är hemma och pillar mej i naveln har jag ju inte en krona för, så nu gäller det att ligga i.

Upp & nervända världen!

För ca 3 veckor sedan ringde jag till placeringsansvarig för förskolor i Sundsvall. Då var svaret som tidigare.. Näe tyvärr... Ni ligger inte bra till, 11 barn i kö till Åsta. Till hösten lättar trycket troligast. Inget annat att erbjuda. Dagis i Lucksta el. Granlo, skulle inte tro de va... Och så.. 2 veckor senare får vi ett brev hem märkt med ett "placeringsbeslut". Inte ens värt att öppna tänkte ja och la det underst i högen för att först läsa den mer spännande reklamen från Elgiganten och Siba. =/ Ja, jag öppnade det ialla fall till slut. Läste, läste om igen och en gång till innan jag förstod vad det stod. Wilda Ekstedt 0701.... erbjuds heltid förskoleplats på Åsta förskola fom. 080312 KE?! De måste vara nåt fel. Så jag ringde upp min "nya vän" på kommun. Jorå, så vare och hon bad om ursäkt att det var så knappt på. Jo, de kan man ju lugnt säga. Jag var ju inställd på att börja jobba och få dagis till hösten. Men nu blev det pang på! Så vad skulle jag göra nu då? Nu har Wilda ett dagis att gå till, men jag inget arbete. För några veckor sen var det tvärt om. Man kan inte ringa till sitt jobb och säga att man tänkte komma in och jobba igen till veckan om det går bra. Nje.. Jag blir som planerat tjänstledig till höstterminens start så får vi se sen. Jag ska ut och vicka lite har jag tänkt. Så är det nån som läser detta och har något jobb som skulle passa mej får man gärna höra av sig. =) I morron ska jag börja på inskolning på Andersgården. Ett gruppboende här i Matfors. Ska bli SÅ spännande!!! Jag var där i fredas och hälsade på. Kännde mej hemma direkt!!! Passar ju mej perfekt eftersom brukarna där är autister. ;) Är ju lite hemma på området efter nio år på Juniper. =)

Näe, nu ska jag beställamärklappar till Wildas kläder. Sen måste man väl se över vad hon har och vad vi behöver införskaffa. Man vill ju inte gärna framstå som ett blåbär när man ska lämna sin dotter på dagis. ;)

Nu börjar jag bli rätt less...

Nu går jag in på 3:e veckan som röstlös. Det är skitjobbigt!!! Jag tar i och "skriker" för kung och fostterland och ändå är det knappt så man hörs. Eller så är det kanske bara en ursäkt för att man ska slippa lyssna som man "inte hör" mej... Det är i alla fall väldigt påfrestande både på hals och humör.

I Lördas var vi i alla fall ute på sjön och pimplade. De första Wilda gjorde när vi kom ner var att stypa i backen så hon skrubbade ansiktet i skaren. Det såg ut att göra jätteont, lillastumpan... Men som tur var kom mormor & morfar i samma veva så då blev det rätt bra igen. Wilda hade med sig pulkan som vi fick turas om att dra. Emmeli och Johanna fick var sin abborre, så jag antar att dom också var rätt nöjda med dagens utflykt. Själv ägnade jag mej åt att njuta av friskluften och åt korvgrillning. Tyvärr lyckades inte solen riktigt tränga fram, men vi hade en härlig dag i alla fall.

Wilda fick en försenad födelsedagspresent också av moster Johanna. Ett fotoalbum om Wildas första år. Ett sånt album som jag hade visioner att jag skulle göra, men mer än så har det inte blivit för min del. Tack snälla Johanna, de var verkligen en jättefin 1 års present!

Alla Hjärtans Dag!

Lätt att glömma bort att visa uppskattning och kärlek till sina nära. Tur att det finns en speciell dag som påminner om detta.

Massor av pussar och kramar till min familj och till alla mina vänner!

Jag har inte glömt er...

...jag är bara rysligt dålig på att höra av mej och tala om hur bra ni är.

Tillbaka under täcket igen...

Att vi skulle ha blivit friska igen var väl för mycket att hoppas på. I natt har Wilda varit hostigare än tidigare och idag har febern också varit högre än på hela veckan. Och min hosta är också värre idag och rösten har inte kommit tillbaka. Så på fm var vi och hälsade på tantdoktorn. Så i stället för en promenad i solskenet fick E skjutsa oss till läkarstationen. Hon är snäll hon. =) Läkarnen lyssnade, klämmde och kännde och som vi trodde var det influensan. Men vi fick iallafall hostmedicin så vi skulle få sova i natt. Så det ser ut att bli en lugn helg för oss. I morron måste vi nog ta och ringa runt och ställa in alla våra utflykter. :S

Back on track!

...men utan röst.
Japp, så åkte vi också dit. Influensan! Jag och Wilda har legat helt deckad sen kalset i söndas... Men nu är vi på fötter igen. Åtminstone i upprätt läge. Jag har fortfarande skitont i halsen och är näst intill utan röst. Men Wilda hon bestämde sig tydligen idag efter middasvilan att nu fick det vara nog! Från att ha varit som ett lakan i 4 dagar blev det plötsligt bara full fart igen. Till mitt stora förtret... Det har faktiskt varit skönt att hon också varit hängig annars hade jag nog inte orkat med. Så nu är det livat i stugan igen. I morron ska hon få följa men grann-Eva på promenad i allafall så hon kommer ut och får lite friskluft och se lite folk. Själv ska jag förska röja upp efter en veckas stilltje i hemmet. Snorpapper, skitiga kläder, nappflaskor, och halvdruckna tekoppar... Man hinner dra fram en hel del fast att man nätt och jämt klivit ur sängen tycker man.